Berättelser

Praktikplats på Eggebygård

Nima går försiktigt över den frusna leran. Dagen bjuder på bitande vindar och små snöflingor som sticker i ansiktet. Under dessa kalla dagar är arbetet i stallet lite mer ansträngande, både för honom och för hästarna.

– Akta, det är halt, säger han när han går mot hagen för att kontrollera om hästarnas vatten har frusit till is. Den svarta hästen heter Ejbi, och Nima berättar att han ser likheter mellan dem. Hästarna är ovanligt sociala; de kommer fram direkt och hälsar.
– På vilket sätt är ni lika?
– Ena sekunden kan han koncentrera sig jättebra, nästa sekund är han helt borta i tankarna. Det är som att han har ADHD, precis som jag. Och han är busig – han gillar att riva ner jackor från krokarna.

Nima visar runt i hagarna och i stallet. Han berättar att det finns råttor som ibland tar sig in i båsen, men han verkar inte särskilt uppjagad över det. Här kan han mocka, fylla på vatten och hämta hö i sin egen takt. Det behöver inte gå fort, och han säger att det passar honom. Dessutom kan han fråga någon om hjälp om han behöver, vilket känns tryggt. När vi är där är Nima först på plats, och han rör sig vant och säkert i miljön. Han smälter in och vet exakt vad som behöver göras.

– Vad har ett års praktik på Eggeby gård betytt för dig?
– Praktiken har gett mig chansen att ta egna initiativ och bli mer självständig.
Jag har också fått en ödmjukhet inför att det finns mycket kvar att lära, och det gör arbetet både roligt och utmanande. Att få befinna sig i sitt rätta element kan fungera som terapi – och det är oslagbart. Tillfredsställelsen i att göra det man längtar efter gör stor skillnad. Med stor respekt ser vi på Nimas utveckling. Han har gått från drömmar och nykläckta idéer till handling. Modet att följa sin egen väg öppnar nya vägar. Plötsligt är det upp till en själv att välja vilken stig man vill vandra, och alternativen blir fler och fler.

Nima – tack för att vi fick hälsa på. Du är en stor inspiration och vi är stolta över dig!